Gone fishing (visa mig din fika och jag ska säga dig var du är)
Resa | Publicerad 11 april 2011
lördag kväll, Riche, Stockholm.
söndag eftermiddag, landstället, Västmanland.
Snart i radio
Amerika | Publicerad 07 april 2011Ska iväg till Musikguiden i P3 om ett litet tag och säg några ord om den här bloggen tydligen (vid nio nån gång om ni vill lyssna).
De bad mig även fundera ut en sång som kunde representera resan. Någon jag lyssnat extra mycket på eller som av annan anledning skulle få mig att tänka på resan varje gång jag hör den hädanefter.
Jag svarade med 17 snabba. Eller snarare, jag svarade snabbt, med de 17 som kom in i huvudet först.
De valde en…
Här är de andra sexton – nya, gamla, med platsanknytning och inte – som får mig att tänka på den där västkustresan.
Dirty Beaches – Lord Knows Best
Jag älskar den där lilla pianoloopen och bruset. Jag vill ha brus i allt, utom kanske i Steely Dan.
The Durutti Column – Sketch For Summer
Sommaren tonas långsamt fram. Först i försiktig blyerts, sen med bestämdare färgpennor – i slarviga pastellfärgade diagonaler. Nej, nu började jag tänka på ett av deras skivomslag istället.
Kurt Vile – Jesus Fever
Hela skivan är toppen men tematiskt passar den här extra bra eftersom ett stort nöje med att bila runt i USA är att se vad kyrkorna har hittat på på sina skyltar utanför.
Simon & Garfunkel – So Long, Frank Lloyd Wright
Gayngs – By Your Side
Har varit vår sång med bandet på alla WYWH-turnéer tror jag bestämt.
The Clientele – We Could Walk Together
Upptäckte den här underbara gamla skivan ordentligt när vi turnerade på östkusten för två månader sen. Den har gått varm sedan dess. Sen hamnade jag på en fest uppe i Glendale och den kom på när jag kom in. Sånt är märkligt.
Dale Earnhardt Jr Jr – God Only Knows
Förstås.Jackie De
Bob Dylan – If You See Her Say Hello
Jackie De Shannon – LA
Al Wilson – Dolphins
James Blake – A Case Of You
Han är ju överallt den här mannen men det är en magisk cover, det kan man inte ta ifrån honom.
Joni Mitchell – California
…och jag kan inte vara i LA en minut utan att tänka pÃ¥ Joni och Laurel Canyon
Frank Ocean – Novacane
America – A Horse With No Name
Ett mÃ¥ste i öknen, precis som Ventura Highway är svÃ¥r att lÃ¥ta bli när man kör pÃ¥ den…
Millionyoung – Calrissian
Vårt fina förband på turnén
Arthur Russell – What It’s Like
Arthur i högt gräs, så himla bra.
(Jag försöker återkomma med mer länkar senare om ni vill, jag hann inte mer för nu måste jag hoppa på bussen!)
Pendleton igen
Amerika | Publicerad 06 april 2011
Anna frågade just i en kommentar om Pendletonfiltarna är billigare i USA. Och det är de verkligen.
Den jag köpte nu är den lite mindre som kallas saddle blanket (jag valde Eagle Rock som är döpt efter en bergstopp i Apache County, Arizona).
Den kostade 124 dollar = 785 kronor.
Samma storlek här kostar 137 pund = 1410 kronor.
Jag är tokig i min och hade den som jacka, täcke och sittunderlag hela turnén.
De större (obs varning för att de är galet platskrävande och tunga i resväskan) kostar 208-328 dollar i Pendletons butik och 229-364 pund på samma ställe här. = Ungefär dubbelt så dyrt.
Sen har Oregon (där jag köpte min och där Pendleton har fabrik) ingen skatt som läggs på heller men det får man däremot räkna med att betala i de flesta andra stater.
PÃ¥ ebay har jag hittat billigare ibland.
Här är förresten ett hörn av min käraste stora under en helt underbar bok (som jag verkligen rekommenderar och som jag skrev om här) med en bild på samma filt i sig. Krånglig mening va.
För övrigt skyller jag min fäbless mest pÃ¥ den här mannen….
Nu ska jag iväg och planera en festival i sommar (cliffhanger!).
Dagens outfit
Amerika | Publicerad 05 april 2011
Hittade den här i resväskan (det går inte så fort att packa upp – undrar varför) som min väninna Roxanne köpte till mig på Melrose/Fairfax-swapmeeten vi var på. Tror den kostade henne någon dollar, men för mig kändes den nästan ovärderlig när jag återsåg den nyss.
Vänner va! (Och nu pratar jag inte om delfinerna).
Två böcker
film | Publicerad 05 april 2011
Om ni lusläste min souvenirlista såg ni de här två.
The Hollywood Sign av Leo Braudy och The Madonnas of Echo Park av Brando Skyhorse (sjukt bra namn).
Två böcker på temat Los Angeles. Två väldigt olika sidor av samma mynt.
Den första ingår i en serie som heter Icons Of America där tidigare böcker behandlat bland annat Warhol, Bob Dylan, hamburgaren och Wall Street. Boken berättar om skyltens historia och dess roll – kulturellt, symboliskt, socialt, ekonomiskt, estetiskt, what have you. Av bara farten går den förstås även in på både filmens och Hollywoods historia och utveckling. Jag har bara börjat men det är redan väldigt intressant.
The Madonnas Of Echo Park handlar om hur det är att vara mexican-amerikan i LA och berättar via noveller om ett antal människoöden förenade av ett ursprung (och ett område) och hur det styr deras handlingar och livsbanor – vare sig de försöker springa ifrån sitt arv, skriva om eller bevara det.
Jag är väldigt nyfiken, det är ett otroligt intressant – och i USA inte oladdat – ämne.
Så fort jag är klar med Hollywoodskylten är det mexikanernas tur.
Efter alla tacos och huevos rancheros jag smällt i mig är det hög tid.
Anledningar att älska Kalifornien, del 4
Resa | Publicerad 04 april 2011
Bergen, dalarna, havet, öknen.
Solnedgångarna, himlen, silhuetten av en stad bortom en bro.
Inget av det där vill ju fastna på bild riktigt – det blir gärna skärmsläckare med savann som morfas in i närbild på groda på löv, Naxos-omslag eller digitaltryckt vy-kalender 2011 av det – men jag kan inte låta bli.
Jag saknar redan den där ombytliga naturen, det där dramatiska landskapet, så att det gör ont.
Så här är de, bilderna som betyder mer för mig än för er.
DIY: Rancharägg
Amerika | Publicerad 03 april 2011
Min bästa frukost i USA och det sista jag Ã¥t – i solen pÃ¥ Bogaloos pÃ¥ hörnan Valencia och tjugoandra – innan jag Ã¥kte hem igen var Huevos Rancheros, rancharägg pÃ¥ svenska. (Och sen pannkakor med lönnsirap till ”efterrätt”, men sÃ¥ kan man faktiskt inte hÃ¥lla pÃ¥).
Det är tortillas serverade med ett lättstekt ägg, refried beans, salsa och smält ost och det är helt jäkla himmelskt gott.
I vilken ordning ingredienserna ska träffa tallriken och hur man tillagar salsan råder det däremot lite delade meningar om. Såklart.
Jag läste ett par olika recept på nätet, drog mig till minnes resans alla rancharägg och gjorde sen en slags remix av minnena i huvudet.
Här är den rafflande steg för steg-processen samt det väldigt goda slutresultatet.
På skärbrädan: hackad koriander, finhackade jalapenos, skivad avocado.
I skål 1: hackad grön och röd (spets)paprika, salladslök samt lite finhackad vitlök.
I skål 2: hackade ekologiska (=myckt mer smak) körsbärstomater i sin egen juice
olivolja, cayennepeppar, havssalt
svarta bönor (hittade inte refried beans), grönsaksbuljong, riven cheddar, tortillas.
Fräs lök och paprika ett par minuter i olivolja i en kastrull
Lägg till finhackade jalapenos + tomater + deras juice, låt koka i två minuter, krydda med salt, cayennepeppar samt spiskummin om du har det hemma. Häll på en dryg halv kopp grönsaksbuljong.
Låt koka ihop i minst 20 minuter. Dra plattan av värmen, häll i all koriander och stavmixa lite tills salsan är mindre grovbitad men inte slät.
Värm tortilla i stekpanna, stek ett ägg lätt (gulan ska vara väldigt rinnig) och häll över riven ost där du vill ha den (så att den smälter med tortillan, med ägget, på salsan eller på bönorna). Värm på och salta bönorna.
Lägg allt på en tallrik och klart!
De blev väldigt gott måste jag säga.
Salsan är hela hemligheten. Den ska ha lite styrka men inte för mycket och ju längre den får koka ihop desto djupare blir smakerna.
Mycket paprikasmak, tomat och så ett sting i botten som bryter av mot runda ägget, brödet, bönorna och snälla svala avocadon.
Jag valde att smälta osten i samband med att jag värmde på tortilla-bröden men nästa gång ska jag smälta den över ägget medan det steks.
Servera även med gräddfil och ris om du vill ha det matigare.
(Och salsan som blir över blir förstås bara godare efter nån dag i kylen).
Mer om manikyr
Amerika | Publicerad 02 april 2011
Stina undrade i en kommentar om mina naglar, var jag gjorde dem och vad det kostade.
Jag gjorde dem två gånger, en i LA och en i San Francisco.
Själva manikyrsorten heter Minx och det är alltså en slags klistermärken som värms på naglarna och inte nagellack.
Det känns som att det beror väldigt mycket på manikyristen om det blir bra eller inte. Den första jag gjorde, på Extremedys på Santa Monica Blvd var super. De verkar göra det ofta och har väggarna täckta i Lady Gaga-pressklipp.
Den jag gjorde hos Barber Lounge i San Francisco kändes lite ovanare. Han gick över tiden och var djupt koncentrerad på ett lite oroväckande sätt.
Och det blev heller inte riktigt lika bra. (Men ändå tillräckligt fint så att alla flygvärdinnor på United var alldeles till sig igår).
Man kan välja olika mönster eller enfärgat eller blanda (kolla in deras vansinniga galleri!).
Efter att ens val är applicerat sÃ¥ kan man välja att lägga till ett överlack som förlänger hÃ¥llbarheten (som verkar växla mellan ett par dagar och tvÃ¥ veckor beroende pÃ¥ manikyristen, nagelkvalitet och vad du tar dig till med händerna efterÃ¥t: diska tex alltid med handskar…).
Han i San Francisco erbjöd inget överlack och att döma av hur de hållt sen dess skulle jag nog rekommendera ett sånt.
Men, grundpriset var 45 dollar i SF och 55 i LA.
10 dollar för överlack och så tillkommer ju även dricks.
En timme tar det.
På Minxs hemsida finns en salon locator där man kan hitta den närmast sin egen stad.
Jag lär mig där att det finns i Sverige sÃ¥ nästa gÃ¥ng jag har vägarna förbi Norrköping…
Souvenirer
Amerika | Publicerad 02 april 2011
Packar upp. Precis lika tråkigt som att packa. När man packar vet man att man ska nånstans.
När man packar upp vet man att man ska ner i tvättstugan.
Men å andra sidan brukar man ha något nytt i väskan som kan dämpa smällen lite.
Det här är vad jag hittat i min resväska hittills, som inte fanns där när jag åkte.
Uppifrån vänster hörn medsols-ish (klicka på bilden två ggr för att zooma in i den).
1. Gul strandväska från Mexico med dansande skelett på.
2. Kerr-burkarna jag nämnde häromdagen.
3. Tavla med fyra palmer, målad på tomatlåde-trä av en kvinna i Slab City (mer från Slab City sen).
4. Bermuda collegetröja. Köpte på Iguana i LA för 12 dollar.
5. Två dödsskalleljusstakar, Mexico.
6. Oatmeal i plåtburk.
7. Havssalt
8. Pendletonfilt, Oregon
9. Medicin
10. Blue Demon-kudde, Mexico
11. Dryer sheets. Världens bästa uppfinning lätt överdrivet.
12. The Madonnas of Echo Park + House Café tändstickor
13. Akrylfärg och penslar (att måla på t ex sten med, sten från Santa Barbaras strand ligger bredvid).
14. The Hollywood Sign
15. 3 x muggar: Ragged Point i Big Sur, The Madonna Inn, Multnomah Falls.
16. Uppdragbar tvättbjörn ätandes på en cheeseburgare
17. Present: Snobben i farmar-outfit
18. Vakuumpåsar till kläder
19. San Franciscovykort…
20. En herrans massa girlanger från Mexico, i plast och papper i ollika former och färger
21. Present: The Dude is my boyfriend-t-shirt (för att…)
22. Follow That Bird och en studsboll
23. Andra människors gamla foton, från Fairfax/Melrose swapmeet
24. Ace Hotel-penna
25. Mini-Tabasco
26. Twin Peaks-karta
27. minitelekabel
28. Magic 8-ball
29. batterier
30. Blomma från Golden Gate Park jag pressade i ett anteckningsblock + souvenir pennies från Hearst Castle, Charles M Schulz-museet och Multnomah Falls.
31. Blonda hårspännen
32. Ruled Index Cards, världens bästa anteckningsblock (finns i blandade färger och vitt på Walmart)
33. 2 x torrschampoon
Anledningar att älska Kalifornien, del 3
Amerika | Publicerad 01 april 2011
Jag räknar med att det har framgått att jag har lite av en matfäbless.
En av de allra bästa grejerna med att resa är att äta. (En de bästa grejerna med att stanna hemma också för den delen).
Jag tror däremot gärna att jag älskar att prova ny mat men sanningen är att vad jag verkligen älskar är att äta mat jag redan provat och älskat.
Igen och igen och igen, repeat to fade.
Och de första två grejerna jag kommer på som jag gärna äter igen igen och igen är Kalifornien allra bäst på.
Nummer ett är förstås (deras tagning på) allt mexikanskt.
Huevos rancheros, krabb-enchiladas, vegetariska burritos.
Och tacos. I synnerhet tacos.
Fisktacos, räktacos, kaktustacos.
I den ordningen.
Här är en lite ofotogenisk bild på två väldigt goda fisktacos. Jag gillar dem bäst när fisken bara är grillad, som här.
Och det andra är deras tagning pÃ¥ nÃ¥got japanskt…
Också en slags snabbmat: billig, lättillgänglig, färsk – en anspråkslös liten sushirulle som bär statens namn.
California roll.
Avocado, krabba, gurka, majonnäs. Utochinvänd och med sesamfrön runt.
Jag misstänker att det säkert låter som ett torftigt val men jag är tokig i den.
Tokig i.
Och aldrig är den så god som på plats.
Jag tror avocadon kan vara hemligheten.
Här är den i Whole Foods lunchlådeform bredvid några tofuhattar,
Men det tar inte slut där.
Här är den, hela bubblarlistan – saker jag alltid äter/dricker i och (oftast med rätta) förknippar med Kalifornien:
Aloe Vera-jiuce.
Kokosnötsjuice med lime.
Coronita. (Pytte-Coronas! Systemet, ta in dem bums snälla?!).
Little Star Pizza. Jag är ingen pizza- eller hamburgerperson men jag gör ett undantag för Little Stars helt ljuvliga deep dish pizza. Som smakar TOMAT och PAJ. (Jag gör ett till undantag längre ner, så kan det gå).
Apelsiner!
Lokalt vin (besökte Napa Valley och Sonoma Country den här gången)
Svarta Red Vines. (Missvisande namn, jag vet.)
Umami-burgare. Nu är jag ute på väldigt djupt vatten.
Jag vet INGENTING om hamburgare. Äter inte ens kött. Men skulle ändå vilja påstå att Umami gör kanske världen godaste hamburgare.
