Nyss i radio
Amerika | Publicerad 07 april 2011
Om ni missade mig i radio nyss så finns det rafflande klippet att lyssna på alldeles precis här nedan:
Snart i radio
Amerika | Publicerad 07 april 2011Ska iväg till Musikguiden i P3 om ett litet tag och säg några ord om den här bloggen tydligen (vid nio nån gång om ni vill lyssna).
De bad mig även fundera ut en sång som kunde representera resan. Någon jag lyssnat extra mycket på eller som av annan anledning skulle få mig att tänka på resan varje gång jag hör den hädanefter.
Jag svarade med 17 snabba. Eller snarare, jag svarade snabbt, med de 17 som kom in i huvudet först.
De valde en…
Här är de andra sexton – nya, gamla, med platsanknytning och inte – som får mig att tänka på den där västkustresan.
Dirty Beaches – Lord Knows Best
Jag älskar den där lilla pianoloopen och bruset. Jag vill ha brus i allt, utom kanske i Steely Dan.
The Durutti Column – Sketch For Summer
Sommaren tonas långsamt fram. Först i försiktig blyerts, sen med bestämdare färgpennor – i slarviga pastellfärgade diagonaler. Nej, nu började jag tänka på ett av deras skivomslag istället.
Kurt Vile – Jesus Fever
Hela skivan är toppen men tematiskt passar den här extra bra eftersom ett stort nöje med att bila runt i USA är att se vad kyrkorna har hittat på på sina skyltar utanför.
Simon & Garfunkel – So Long, Frank Lloyd Wright
Gayngs – By Your Side
Har varit vår sång med bandet på alla WYWH-turnéer tror jag bestämt.
The Clientele – We Could Walk Together
Upptäckte den här underbara gamla skivan ordentligt när vi turnerade på östkusten för två månader sen. Den har gått varm sedan dess. Sen hamnade jag på en fest uppe i Glendale och den kom på när jag kom in. Sånt är märkligt.
Dale Earnhardt Jr Jr – God Only Knows
Förstås.Jackie De
Bob Dylan – If You See Her Say Hello
Jackie De Shannon – LA
Al Wilson – Dolphins
James Blake – A Case Of You
Han är ju överallt den här mannen men det är en magisk cover, det kan man inte ta ifrån honom.
Joni Mitchell – California
…och jag kan inte vara i LA en minut utan att tänka på Joni och Laurel Canyon
Frank Ocean – Novacane
America – A Horse With No Name
Ett måste i öknen, precis som Ventura Highway är svår att låta bli när man kör på den…
Millionyoung – Calrissian
Vårt fina förband på turnén
Arthur Russell – What It’s Like
Arthur i högt gräs, så himla bra.
(Jag försöker återkomma med mer länkar senare om ni vill, jag hann inte mer för nu måste jag hoppa på bussen!)
Två böcker
film | Publicerad 05 april 2011
Om ni lusläste min souvenirlista såg ni de här två.
The Hollywood Sign av Leo Braudy och The Madonnas of Echo Park av Brando Skyhorse (sjukt bra namn).
Två böcker på temat Los Angeles. Två väldigt olika sidor av samma mynt.
Den första ingår i en serie som heter Icons Of America där tidigare böcker behandlat bland annat Warhol, Bob Dylan, hamburgaren och Wall Street. Boken berättar om skyltens historia och dess roll – kulturellt, symboliskt, socialt, ekonomiskt, estetiskt, what have you. Av bara farten går den förstås även in på både filmens och Hollywoods historia och utveckling. Jag har bara börjat men det är redan väldigt intressant.
The Madonnas Of Echo Park handlar om hur det är att vara mexican-amerikan i LA och berättar via noveller om ett antal människoöden förenade av ett ursprung (och ett område) och hur det styr deras handlingar och livsbanor – vare sig de försöker springa ifrån sitt arv, skriva om eller bevara det.
Jag är väldigt nyfiken, det är ett otroligt intressant – och i USA inte oladdat – ämne.
Så fort jag är klar med Hollywoodskylten är det mexikanernas tur.
Efter alla tacos och huevos rancheros jag smällt i mig är det hög tid.
Mer om manikyr
Amerika | Publicerad 02 april 2011
Stina undrade i en kommentar om mina naglar, var jag gjorde dem och vad det kostade.
Jag gjorde dem två gånger, en i LA och en i San Francisco.
Själva manikyrsorten heter Minx och det är alltså en slags klistermärken som värms på naglarna och inte nagellack.
Det känns som att det beror väldigt mycket på manikyristen om det blir bra eller inte. Den första jag gjorde, på Extremedys på Santa Monica Blvd var super. De verkar göra det ofta och har väggarna täckta i Lady Gaga-pressklipp.
Den jag gjorde hos Barber Lounge i San Francisco kändes lite ovanare. Han gick över tiden och var djupt koncentrerad på ett lite oroväckande sätt.
Och det blev heller inte riktigt lika bra. (Men ändå tillräckligt fint så att alla flygvärdinnor på United var alldeles till sig igår).
Man kan välja olika mönster eller enfärgat eller blanda (kolla in deras vansinniga galleri!).
Efter att ens val är applicerat så kan man välja att lägga till ett överlack som förlänger hållbarheten (som verkar växla mellan ett par dagar och två veckor beroende på manikyristen, nagelkvalitet och vad du tar dig till med händerna efteråt: diska tex alltid med handskar…).
Han i San Francisco erbjöd inget överlack och att döma av hur de hållt sen dess skulle jag nog rekommendera ett sånt.
Men, grundpriset var 45 dollar i SF och 55 i LA.
10 dollar för överlack och så tillkommer ju även dricks.
En timme tar det.
På Minxs hemsida finns en salon locator där man kan hitta den närmast sin egen stad.
Jag lär mig där att det finns i Sverige så nästa gång jag har vägarna förbi Norrköping…
Souvenirer
Amerika | Publicerad 02 april 2011
Packar upp. Precis lika tråkigt som att packa. När man packar vet man att man ska nånstans.
När man packar upp vet man att man ska ner i tvättstugan.
Men å andra sidan brukar man ha något nytt i väskan som kan dämpa smällen lite.
Det här är vad jag hittat i min resväska hittills, som inte fanns där när jag åkte.
Uppifrån vänster hörn medsols-ish (klicka på bilden två ggr för att zooma in i den).
1. Gul strandväska från Mexico med dansande skelett på.
2. Kerr-burkarna jag nämnde häromdagen.
3. Tavla med fyra palmer, målad på tomatlåde-trä av en kvinna i Slab City (mer från Slab City sen).
4. Bermuda collegetröja. Köpte på Iguana i LA för 12 dollar.
5. Två dödsskalleljusstakar, Mexico.
6. Oatmeal i plåtburk.
7. Havssalt
8. Pendletonfilt, Oregon
9. Medicin
10. Blue Demon-kudde, Mexico
11. Dryer sheets. Världens bästa uppfinning lätt överdrivet.
12. The Madonnas of Echo Park + House Café tändstickor
13. Akrylfärg och penslar (att måla på t ex sten med, sten från Santa Barbaras strand ligger bredvid).
14. The Hollywood Sign
15. 3 x muggar: Ragged Point i Big Sur, The Madonna Inn, Multnomah Falls.
16. Uppdragbar tvättbjörn ätandes på en cheeseburgare
17. Present: Snobben i farmar-outfit
18. Vakuumpåsar till kläder
19. San Franciscovykort…
20. En herrans massa girlanger från Mexico, i plast och papper i ollika former och färger
21. Present: The Dude is my boyfriend-t-shirt (för att…)
22. Follow That Bird och en studsboll
23. Andra människors gamla foton, från Fairfax/Melrose swapmeet
24. Ace Hotel-penna
25. Mini-Tabasco
26. Twin Peaks-karta
27. minitelekabel
28. Magic 8-ball
29. batterier
30. Blomma från Golden Gate Park jag pressade i ett anteckningsblock + souvenir pennies från Hearst Castle, Charles M Schulz-museet och Multnomah Falls.
31. Blonda hårspännen
32. Ruled Index Cards, världens bästa anteckningsblock (finns i blandade färger och vitt på Walmart)
33. 2 x torrschampoon
WYWH, with love, best regards
Amerika | Publicerad 31 mars 2011Hittar som vanligt hälften av vykorten jag skrivit opostade i nån slags väska jag tydligen hade en dag.
Hur svårt ska det vara.
Imorgon måste jag komma ihåg dem!
Trillade även på bilder på detta fina, som en på turnén skickade från LA.
Jag älskar vykort och folk som är bra på att skicka – och skriva – dem.
Anledningar att älska Kalifornien, del 2
Bjäfs | Publicerad 31 mars 2011De är överallt.
Inget det andra likt.
Minst varannan minut ser jag ett som får mig att kippa lite efter andan.
Gamla, kloka, permanent solbrända.
Vassa, väderbitna, förvridna i en motvind.
Unga, spralliga, nybörjargröna.
Bredbenta, självsäkra, massiva.
Tillbakalutade, gängliga, Joey Ramones i vägrenen.
Inget det andra likt.
Men de flesta lagrade i mitt minne, ett efter ett i en lång, omaka allé.
Några ord på/för/från vägen
Amerika | Publicerad 31 mars 2011
I morgon åker jag hem igen. Det känns för sorgligt för ord. Jag vill inte alls åka härifrån, varken i morgon eller senare. Men jag ska inte gnälla, speciellt inte i redan ikväll.
Däremot tänkte jag skriva ner några smarta grejer jag lärt mig under resan. Som kan vara bra att veta om ni skulle komma på tanken att bila i USA nån gång.
*Om ni hyr bil, ta premiumförsäkring med roadside assistance inbakat. Det kostar (med Hertz) typ 4 dollar extra om dagen men om ni då till exempel får punka helt plötsligt, säg en dag innan ni ska åka hem, så kommer AAA på tjugo minuter och byter däcket och sen är det bara att åka till Oakland flygplats – om den ligger närmast – och hämta ut en ny, bättre bil. Och sen åka vidare till Altamont som planerat…
*Åk inte till Altamont. Racebanan är stängd och låst och man ser inga spår alls av någonting som har med rocken att göra.
*GPS! Den betalar man också extra för när man hyr bil. Det är totalt omöjligt utan och du kan inte använda iphone-gps:en utan att vara uppkopplad hela tiden, vilket du ju verkligen inte vill. (Alternativet är att köpa en egen såklart).
*Däremot kan man ladda ner OffMaps till iphonen. Inte alls så dumt som komplement. Speciellt när man är på vandrande fot.
*Och på iphonetemat:
…köp en minitelekabel på tex Radio Shack för typ 8 dollar så ka ni lyssna på musik i bilen.
…och en mobilladdare till bilen är också en jättebra idé…
…dessutom har iphone en app som heter autostitch som syr ihop många foton till ett stort panorama, David Hockney-stil. Perfekt i synnerhet när du försöker få en vy du ser att fastna på foto. Det kommer ändå inte vara i närheten av så magiskt som det såg ut för dig live, men lite mer av landskapet kan du i alla fall ta med dig hem. (nedan sammansatt av fyra bilder, klicka på den för en större variant).
(*Ja, alltså ta med kamera förstås.)
*airbnb.com – bästa bohyrar-siten! De har allt från Frank Sinatras gamla villa i Palm Springs till plats på matta för medhavd luftmadrass… Dvs alla storlekar och budgetar. Och så fruktansvärt mycket roligare än att bo på hotell eller motell.
* Ha alltid med dig pass. Inte bara för att man måste visa ID på barer alltid, utan också för att man kan bli arresterad av nån slags border patrol-man för att man råkat flumma ut i öknen utan pass vilket man tydligen alltid ska ha på sig. (Man kan ju lyckas med att charma honom men nästa gång kanske inte det går!)
*Man får svänga höger på rött ljus i Kalifornien. Världens snurrigaste grej att vänja sig vid.
*Om ni åker norröver och hamnar i tex Oregon så har de ingen skatt där, så passa på att köp grejer då! Så som Pendletonfiltar på Pendletonfabriken.
*Om du är ekonomiskt eller praktiskt lagd så använd gasbuddy.com för att hitta bästa bensinpriserna innan du tankar.
*Ladda ner This American Lifes podcasts. Väldigt bra och intressanta entimmesdokumentärer. Det passar i alla fall mig, att lyssna på något som har anknytning till där jag är. The Wave är ju ett lite lättsmältare alternativ annars förstås.
*Highway 1 är helt knasigt vacker men tumregeln verkar vara att man inte ska åka den under/direkt efter vintern. Som nu är den alltså till exempel stängd under stora sträckor. Kolla upp det innan så slipper ni paddla bakåt i 50 miles innan ni kan ansluta till den snabbare (men mindre fotogeniska) 101.
*Allt tar för övrigt mycket längre tid än man tror. Google Maps har alltid två tidsangivelser: en med och en utan trafik. Tänk alltid med trafik och lägg till några timmar för spontana stopp på swapmeets, In-n-Outs, Walmarts, alpacafarmar, vattenfall, vinprovarställen, tacotrucks osv.
*Och med det sagt: Kör inte bara motorvägar. Småvägarna är mycket roligare, oftast fruktansvärt fina och det är där man hittar både de bästa restaurangskjulen vid sidan av vägen, kommer på att man ska flyga gammalt antikt flygplan eller kör rakt in en yardsale.
*Välj en bil med stor bagagelucka så kan ni gömma alla era värdesaker ordentligt.
*Bra att ha 1- och 5-dollarsedlar i beredskap för vägtullar.
*Parkera inte vid vattenpost för då blir ni towade.
För övrigt hade jag räknat med att behöva ungefär 1000 kr om dagen i bas-fickpengar. Alltså till mat, kaffe, drinkar, taxi och sånt. Jag har gjort av med ungefär 350 kr om dagen, så nu är en väldigt bra tid att åka. (Notera dock att kalkylen är baserad på väldigt lite The Ivy och väldigt mycket tacos, mer dive- än loungebarer samt oftast frukost hemma, med undantag för en och annan huevo ranchero förstås).
KTRY 106.3
Amerika | Publicerad 29 mars 2011
Såg den här underbara billboarden idag och kom hem och läste att Willie åkt fast för marijuanainnehav.
Straffet: Han måste sjunga Blue Eyes Crying In The Rain. (enl)
Bara i Amerika.
Peanuts
Amerika | Publicerad 29 mars 2011
År 2000 gick Charles M Schulz bort.
Mannen bakom de perfekt knaggliga svarta bläckpennelinjerna bakom Peanuts.
De sista drygt trettio åren av sitt liv tillbringade han i Santa Rosa, Kaliforniens lilla vinhuvudstad i Sonoma County, en timme norrut från San Francisco.
Därför tyckte han och hans fru Jean – som tog vid arbetet efter hans död – att det var rimligt att museet som nu bär hans namn skulle byggas just där.
För det var där han promenerade till sitt fik, The Warm Puppy, för frukost varje dag, innan han korsade gatan till sin studio och satte sig och tecknade sin seriestripp.
För att sen återvända till The Warm Puppy igen, lagom för tonfiskmackelunch, innan han avslutade med en sväng förbi skridskohallen vägg i vägg som han lät bygga med stans barn och sitt eget hockeyintresse i åtanke…
Av allt jag någonsing sett och läst om och av Schulz – eller Sparky som han kallades hela sitt liv (efter den här hästen) – så verkar han ha varit en helt magisk, ödmjuk och intelligent man.
Och museet fungerar som en väldigt fin, lågmäld bekräftelse av just den tesen.
Museibyggnaden i sig – ritad av David Robinson – är en ljus, kalifornisk dröm i stilren modernism och ett minst lika naturligt hem för Schulz tecknade arv som den rödvita kojan är för Snobben.
I skridskohallen är det fullt av glada barn från 4 och uppåt (till minst sjuttio) som stapplar eller swischar fram på isen.
På andra sidan fönstret, inne på The Warm Puppy följer jag Charles eget exempel och tar tonfiskmackan till lunch. Kaffet serveras i en pappmugg med den varnande texten ”This is one hot puppy” tryckt längs sidan.
I kakfatet ligger snobbenkakor och utanför kan man fotograferas med honom.
Ändå är det inte förrän i gift-shoppen som illusionen brister lite. När varenda golfande ordvitsare ska kunna hitta nåt Snobbenprytt som passar just deras unika personlighet…
Annars så är hela Schulz lilla Peanutshörna av världen så perfekt skapad – och bibehållen – att det aldrig känns kommersiellt, cyniskt eller pengastint. Utan tvärtom så djupt personligt och fyllt av kärlek att Reserved-skylten som fortfarande vaktar Sparkys gamla bord på caféet ger mig en tår i ögat.
