Djur | Lisa Milberg

KATEGORI: Djur

Släpp fieldrecordingsarna loss det är vår

Amerika | Publicerad 06 april 2011

Hittade just ljudet som ackompanjerade den här bilden. När inte vinden tar tag i mikrofonen så hör man vågorna, måsar, två barn som tydligen simmat ur bild här ovan och så metall som jämnas med marken av en gatustädare som dök upp strax bakom mig och stampade skräpet platt innan han lade det i sin plastsäck.

Och till och med det låter fint i mina öron.

Vid stranden i San Francisco, 29 mars, 2011, 15:07

Å andra sidan lät fåglarna såhär utanför mitt hus i morse.
Typiskt vårtjatter.

Fåglar i Stockholm, 6 april, 2011, 06:30

Några ord på/för/från vägen

Amerika | Publicerad 31 mars 2011

I morgon åker jag hem igen. Det känns för sorgligt för ord. Jag vill inte alls åka härifrån, varken i morgon eller senare. Men jag ska inte gnälla, speciellt inte i redan ikväll.

Däremot tänkte jag skriva ner några smarta grejer jag lärt mig under resan. Som kan vara bra att veta om ni skulle komma på tanken att bila i USA nån gång.

*Om ni hyr bil, ta premiumförsäkring med roadside assistance inbakat. Det kostar (med Hertz) typ 4 dollar extra om dagen men om ni då till exempel får punka helt plötsligt, säg en dag innan ni ska åka hem, så kommer AAA på tjugo minuter och byter däcket och sen är det bara att åka till Oakland flygplats – om den ligger närmast – och hämta ut en ny, bättre bil. Och sen åka vidare till Altamont som planerat…

*Åk inte till Altamont. Racebanan är stängd och låst och man ser inga spår alls av någonting som har med rocken att göra.

*GPS! Den betalar man också extra för när man hyr bil. Det är totalt omöjligt utan och du kan inte använda iphone-gps:en utan att vara uppkopplad hela tiden, vilket du ju verkligen inte vill. (Alternativet är att köpa en egen såklart).

*Däremot kan man ladda ner OffMaps till iphonen. Inte alls så dumt som komplement. Speciellt när man är på vandrande fot.

*Och på iphonetemat:
…köp en minitelekabel på tex Radio Shack för typ 8 dollar så ka ni lyssna på musik i bilen.
…och en mobilladdare till bilen är också en jättebra idé…
…dessutom har iphone en app som heter autostitch som syr ihop många foton till ett stort panorama, David Hockney-stil. Perfekt i synnerhet när du försöker få en vy du ser att fastna på foto. Det kommer ändå inte vara i närheten av så magiskt som det såg ut för dig live, men lite mer av landskapet kan du i alla fall ta med dig hem. (nedan sammansatt av fyra bilder, klicka på den för en större variant).

(*Ja, alltså ta med kamera förstås.)

*airbnb.com – bästa bohyrar-siten! De har allt från Frank Sinatras gamla villa i Palm Springs till plats på matta för medhavd luftmadrass… Dvs alla storlekar och budgetar. Och så fruktansvärt mycket roligare än att bo på hotell eller motell.

* Ha alltid med dig pass. Inte bara för att man måste visa ID på barer alltid, utan också för att man kan bli arresterad av nån slags border patrol-man för att man råkat flumma ut i öknen utan pass vilket man tydligen alltid ska ha på sig. (Man kan ju lyckas med att charma honom men nästa gång kanske inte det går!)

*Man får svänga höger på rött ljus i Kalifornien. Världens snurrigaste grej att vänja sig vid.

*Om ni åker norröver och hamnar i tex Oregon så har de ingen skatt där, så passa på att köp grejer då! Så som Pendletonfiltar på Pendletonfabriken.

*Om du är ekonomiskt eller praktiskt lagd så använd gasbuddy.com för att hitta bästa bensinpriserna innan du tankar.

*Ladda ner This American Lifes podcasts. Väldigt bra och intressanta entimmesdokumentärer. Det passar i alla fall mig, att lyssna på något som har anknytning till där jag är. The Wave är ju ett lite lättsmältare alternativ annars förstås.

*Highway 1 är helt knasigt vacker men tumregeln verkar vara att man inte ska åka den under/direkt efter vintern. Som nu är den alltså till exempel stängd under stora sträckor. Kolla upp det innan så slipper ni paddla bakåt i 50 miles innan ni kan ansluta till den snabbare (men mindre fotogeniska) 101.

*Allt tar för övrigt mycket längre tid än man tror. Google Maps har alltid två tidsangivelser: en med och en utan trafik. Tänk alltid med trafik och lägg till några timmar för spontana stopp på swapmeets, In-n-Outs, Walmarts, alpacafarmar, vattenfall, vinprovarställen, tacotrucks osv.

*Och med det sagt: Kör inte bara motorvägar. Småvägarna är mycket roligare, oftast fruktansvärt fina och det är där man hittar både de bästa restaurangskjulen vid sidan av vägen, kommer på att man ska flyga gammalt antikt flygplan eller kör rakt in en yardsale.

*Välj en bil med stor bagagelucka så kan ni gömma alla era värdesaker ordentligt.

*Bra att ha 1- och 5-dollarsedlar i beredskap för vägtullar.

*Parkera inte vid vattenpost för då blir ni towade.

För övrigt hade jag räknat med att behöva ungefär 1000 kr om dagen i bas-fickpengar. Alltså till mat, kaffe, drinkar, taxi och sånt. Jag har gjort av med ungefär 350 kr om dagen, så nu är en väldigt bra tid att åka. (Notera dock att kalkylen är baserad på väldigt lite The Ivy och väldigt mycket tacos, mer dive- än loungebarer samt oftast frukost hemma, med undantag för en och annan huevo ranchero förstås).

Igår och idag i mycket korta ordalag

Amerika | Publicerad 30 mars 2011

Tacos, vinprovning, alpacas, Little Star Pizza, nyplockade apelsiner, sjölejon, whiskey sour, regnbågar, manikyr (igen!), thrift stores och mer hundar.

Peanuts

Amerika | Publicerad 29 mars 2011

År 2000 gick Charles M Schulz bort.
Mannen bakom de perfekt knaggliga svarta bläckpennelinjerna bakom Peanuts.

De sista drygt trettio åren av sitt liv tillbringade han i Santa Rosa, Kaliforniens lilla vinhuvudstad i Sonoma County, en timme norrut från San Francisco.
Därför tyckte han och hans fru Jean – som tog vid arbetet efter hans död – att det var rimligt att museet som nu bär hans namn skulle byggas just där.

För det var där han promenerade till sitt fik, The Warm Puppy, för frukost varje dag, innan han korsade gatan till sin studio och satte sig och tecknade sin seriestripp.
För att sen återvända till The Warm Puppy igen, lagom för tonfiskmackelunch, innan han avslutade med en sväng förbi skridskohallen vägg i vägg som han lät bygga med stans barn och sitt eget hockeyintresse i åtanke…

Av allt jag någonsing sett och läst om och av Schulz – eller Sparky som han kallades hela sitt liv (efter den här hästen) – så verkar han ha varit en helt magisk, ödmjuk och intelligent man.
Och museet fungerar som en väldigt fin, lågmäld bekräftelse av just den tesen.

Museibyggnaden i sig – ritad av David Robinson – är en ljus, kalifornisk dröm i stilren modernism och ett minst lika naturligt hem för Schulz tecknade arv som den rödvita kojan är för Snobben.

I skridskohallen är det fullt av glada barn från 4 och uppåt (till minst sjuttio) som stapplar eller swischar fram på isen.

På andra sidan fönstret, inne på The Warm Puppy följer jag Charles eget exempel och tar tonfiskmackan till lunch. Kaffet serveras i en pappmugg med den varnande texten ”This is one hot puppy” tryckt längs sidan.
I kakfatet ligger snobbenkakor och utanför kan man fotograferas med honom.

Ändå är det inte förrän i gift-shoppen som illusionen brister lite. När varenda golfande ordvitsare ska kunna hitta nåt Snobbenprytt som passar just deras unika personlighet…

Annars så är hela Schulz lilla Peanutshörna av världen så perfekt skapad – och bibehållen – att det aldrig känns kommersiellt, cyniskt eller pengastint. Utan tvärtom så djupt personligt och fyllt av kärlek att Reserved-skylten som fortfarande vaktar Sparkys gamla bord på caféet ger mig en tår i ögat.

I can’t hear my eyes

Amerika | Publicerad 23 mars 2011

Ojojoj. Idag har mina ögon sett mer än de klarar av. Jag känner mig helt mörbultad av intryck och måste sortera saker (för att inte tala om de bokstavligen 600 bilder jag tagit idag) lite innan jag ger mig på att sammanfatta dem här.

Här, så länge, är lite saker jag har sett mellan sakerna jag sett.